Ibland…

… är det onödigt med överflödiga kommentarer. Idag är det en sådan dag:

 

Den lilla löken och jag:

Det är viktigt att tycka. Det skall man göra när det är 2008 och världen går fort, fort, fort. Då skall man inte bara sitta ner och titta på stjärnorna och sörpla rödvin, nej, nej. Duger då verkligen inte. Tycka måste man. ”Den där stjärnan ser ut som ett litet gay, djur, den där ser ut som en fabrik” osv. Sen skall man gärna tycka saker på nätet också, skriva fräsiga kommentarer om hur upprörd man är. Eller det där kanske inte är sant. Man skall nog snarare skriva massa inlägg om hur lugnt det är med att folk gör lite vad de vill, att det är lugnt med andra som är lite ball och crazy. Kanske snortar nån högvis med snö, eller så gillar nån gosedjur, men det är helt lugnt!
Där finns klart saker som jag inte förstår, det här till exempel. Det roliga är att jag förstår mycket av det men inte allt… tänker inte berätta vad jag inte förstår. Det är sjukt 2008 att inte berätta. Att tycka i tystnad, det är det nya svarta! Vad som dock lämna mig golvad och orolig är att jag har en vän som skrivit ett läsarbrev… Det kom som en chock när han berättade. Vi var ett par stycken som satt och drack sprit och tittade på youtube (det handlade om folk som slog sig) då min vän, den arge skattebetalaren, helt plötsligt gör reklam för sitt arga läsarbrev. Jag satt och gapade i flera minuter. En viktig detalj med det här, som förklarar mitt beteende är att min vän inte är vare sig pensionär, speedad ungdomspolitiker eller dum i huvudet. Likväl hade han författat ett argt läsarbrev. Jag har helt enkelt funderat på att döda honom!

Om en liten stund skall jag och den lilla löken ut på stan och träffa vänner. Det skall bli både berikande och häftigt. Vi skall sitta och tycka i stillhet, kanske prata om vädret! Vi ses!

Länka!

Länka? Ja, det är fint. Här är det också fint, i
Malmö då alltså!

Den vandrande historien…

…skulle jag ha skrivit här men det sket sig. Livet är en katastrofal röra nu, rätt häftigt faktiskt. Det är lite som att ha en brittisk militär från WW I som står bakom en och vrålar ”Onward Boys, for the QUEEN!”… Har många fina idéer till inlägg och har prydligt skrivit ner alltihop på lite lösa skisser som flyter runt i tillvaron, arbetstiteln på dessa (och livet generellt) är således: 

• Gåshudsbrilliant musik
• Trasiga människor och hur vackra dessas livsöden ter sig
• Håkan Hellström och folk som inte förstår hur folk inte kan gilla Håkan (och så jag då, som inte förstår hur folk inte förstår, hur jag inte kan gilla Håkan).
• Det jävla offret som stal min cykel. 

FOR the QUEEN! 

Pop

Jag har kommit över de riktigt stora pop-skatterna (vi snackar indie-galore) och måste erkänna att det svider rejält i pannloberna. Jag försöker riktigt hårt men det går sådär. Och jag som trodde jag var vuxen nu, att allt hade förändrats och att det här med pensionssparande skulle framstå som lockande, givande och roligt… men icke! 

Påsken har varit en stökig affär. Riktigt rörig med mycket smällande i dörrar och vara full på mystiska platser. Dessutom i trevligt sällskap från fjärran. Det är inte så att jag tänkt speciellt mycket på det här med jesus men så är det i framtiden när man är vuxen och desperat försöker förstå stora delar av Sveriges befolkning…

Mormor och jag…

Under ett fantastiskt bullkalas av den gamla skolan (besökte mormor) blev jag införstådd med hur det här med färdtjänst fungerar. Vidrigt… Eller det är kanske att ta i men ändå, det här med byråkrati är så härligt. Man blir så nöjd med livet och vill klappa små grönbetande getter och plantera träd i en skog.

Sen är jag hemlös igen. Jobbigt värre.  

Vi gjorde slut på…

… 1 1/2 flaska gin och blev alldeles till oss men det roligaste är att när jag nu ramlar ur sängen och tittar på min telefon så har jag specifikt sparat ”En liten lök!” som ett meddelande… Va? Någon som vet något? Sen funkar dry martini alldeles utmärkt mot ryggskott!
Woho!

Kräfta…

Efter att ha precis undgått en cancer-relaterad tråkighetsdöd är jag återkommen till hemmet. Kvällen skall vigas åt film, jamaikansk guldstandard och förundran över amerikat på andra sidan jorden (alltså det amerika med stora hamburgare, sjukt mycket vapen och Black Sabbath).Hur kunde Black Sabbath vara ”förfärligt”, ”omoraliskt” och ”anstötligt”?! Det krävs onekligen en ganska speciell form av inavel för att Ozzys lama röst och tuggande av fladdermöss skall sätta skeppet i gungning! Men inte i amerikat. Där var det jävulen själv som, lite skönt nerknarkad och med taskig motorik var en inkarnation av satan själv. Härligt. Men låtarna är oavsett sjukligt jävla svänginga, på det där nerknarkade viset, och det är ju förvisso aldrig fel! 

”Problemet är ju att där inte finns nått polskt röka!”

Vapenaffären

När jag blir stor skall man inte få lov att ha affärer som heter ”trend of wear”! Så fort någon ansöker om det namnet skall där sitta en sträng (men rar) byråkratisk dam med stora buskiga ögonbryn och barskt (men snällt) säga att ”det minsann inte går för sig, för hur skulle världen se ut om det helt plötsligt dök upp massor av affärer med namn som ‘trend of wear’, det skulle ju inte gå alls”.Tror även att det skulle finnas sjuka mängder dödsknark tillgängligt, i alla fall lite. Det skulle vara en härlig syn. Den stränga men rara damen skulle kunna få en helt egen avdelning som dels delade ut dödsknark och dels såg till så att affärer inte döptes med för tokiga namn! Det hade varit en fin värld…Helgen utgjorde även den en fin värld. Den blev både våt, stimmig och rörig, som sig bör när det är helg i festens tecken. Lyckades på någon vänster gasta på spice girls-låtar i ett försök på att försvara min ära och det gick förvisso sådär, hedern bevarades dock intakt så… Nook och Naamos för hela slanten!

  

”Älskling, vi måste till vapenaffären: ungarna har målat hakkors i badrummet!”

Code of the road…

Det var ju som själva FAN vad bra vissa saker är! Hoppar i sängen och har mig! (Det är mest 1 och 2 som är ruskigt jävla KUK-bra men det duger gott just nu)

Andra saker som tyvärr inte är bra är blogger. Jag får aldrig lägga upp bilder som jag vill, det är ett jävla konstrande, sånt pallar vi inte med! Så nu följer jag strömmen och beger mig till http://exilprinsen.wordpress.com/. Lite likt en osäker 14-åring som bara måste ha converse-dojjor…

PUSS!