Jomensaatt… Det var ratt galet. Nagon form av show med lospenisar, sprit och massor av peruker… Helt och fullstandigt galet. Jag tror inte riktigt jag hor hemma pa jorden. Men det ar fint med fylleblogg!
Ja, vi sager val det… ett par empanadas hade varit fint nu, men nej, snabbmat far det bli imorgon!
En britt ropar at mig, han tycker det ar lite lustigt att jag, redan vid fem ars alder lart mig prata engelska (vilket inte riktigt stammer, men Dave har bestamt sig, jag kan typ alla sprak pa jorden…). Jepp, mina damer och herrar, det ar dags for exilprinsens forsta fylleinlagg. Skall snart bege mig ut i natten, ar just nu omgiven av massor av glatt folk, ar pa ett hostel som tvingar en att bara ett slags orange armband for identifikation…. Lite som om vi vore boskap! Dricker rodvin ur plastmugg och ar vansinnigt trott, borde val egentligen ga och lagga mig men Allan, en amerikan har sagt att man kan aka skidor trots att det ar oktober… Det ar lycka!
Ni far ha det fantastiskt! Imorgon maste jag leta reda pa lite saker i staden, viktiga saker. Typ slipsar och liknande!
!!! (wow, 3 utropstecken, haftigt)
Ga, vandra, promenera, strossa… allt detta har jag gjort. Planlost genom den stora staden. Det marks att det verkligen ar en stor stad. Tempot ar annorlunda, trafiken hektisk och ingen blir speciellt forvanad over nagot som helst. Kraftan Freud har fixat en basker och ranner runt ett par meter bakom mig och sjunger Cornelis-latar och svar at folk, ingen bryr sig.
Jag vandrar over sliten trottar, slar huvudet pa laga byggnadsstallningar och later mina oron fyllas av DAD-latar. Det var langesedan men texterna ar fortfarande lika javla fantastiska som for drygt 2 ar sedan, da jag for forsta gangen satte oronen i dessa gnall-sjungande danskar. Det ar nagot markligt melankoliskt over det har med att promenera utan mal. Framforallt till musik. Men det passar anda ganska bra, det ar fint pa nagot satt.
Hmmm… tror precis jag lyckats med det forsta helt poanglost poetiska inlagget pa exilprinsen. Det ar ett steg i ratt riktning! Fantastiskt!
Det har med att blogga pa resande fot ar svarare an jag trodde! Det ar val framst svarigheten att fa tag i datorer som kan hantera blogger och dylika aktiviteter som gor det hela komplicerat, man kan alltsa inte vara sadar fantastiskt spontan och bara satta sig ner vid datorn… (mjo visst kan jag skriva ner inlagg i mina otaliga anteckningsblock (fran Sverige tog jag med mig 8 st…) men det ar inte riktigt samma kansla! I dessa skriver jag istallet en fantastisk mangd svara grejer om livet, konsten, karleken och hatet!
Saledes foljer lite utkast fran veckorna som gatt, ni far ursakta att det inte helt hanger ihop, det ar texter tagna fran olika tillfallen:
Nu ar jag i Choroni (puerto Colombia), en by vid karibiska kusten. Hitintills ar allt valdigt mycket sas… allt med andra ord som sig bor. Vagen hit bjod dock pa en del overaskningar… Tog forst bussen fran Mérida till den stora staden Maracay, det tog 15 timmar (och givetvis gick bussen sonder efter 8 timmar…), val i Maracay skulle jag vid bussterminalen leta reda pa en buss till Choroni, da visade en man, vars tander sett betydligt battre dagar, gardagens tidning med en stor bild av ett jordskred som hindrade vagen till Choroni (det finns bara en vag dit, genom en nationalpark). Lite radvill letade jag vidare och fann ut av att man kunde ta sig dit via en grannby (dock med bat). Jag satte mig pa en annan buss och akte i 100 knyck (bussen var stor, tung, brokig, och pumpade salsa ur en bilstereo som ej var av denna varlden) genom slingrande vagar genom vansinnig natur. Harligt som bara den.
Val framme lyckas jag overtala ett gang fiskare att via en liten bat fora mig till Puerto Colombia och 40 minuter senare star jag trott och omtumlad i staden. Under batfarden klattrade Kraftan Freud upp ur min shortficka och tumlade mot relingen samtidigt som han sjong obscena seglar-sanger, redan innan vi natt var destination hade han lyckats stjala en tunna rom och starta festen.
Veckan forflot smartfritt med drinkar, strandbesok samt en hel del badande. Internet var dar inte riktigt tal om da strommen gick stup i kvarten.
Maste erkanna att jag nu, nar jag lagger den sista finishen pa detta inlagg, ar helt slut. Sitter pa ett skabbigt internetcafé pa Caracas flygplats, trott, skitig och 6 timmar fran check-in. Imorgon (eller mandag)skall jag dock hitta ett ordentligt café i Buenos Aires och dar titta igenom alltihop, sjalvcensurera, dricka kaffe, hata, alska och allmant tycka saker om allt och ingenting!
Tills dess…
Ikvall smaller det forhoppningsvis inte… Skall ta bussen fran Mérida ner till kusten (av det karibiska slaget). Min forsta bussfard i detta mystiska land holl pa att sluta i mindre katastrof da hela skiten borjade brinna pa vagen mellan Caracas och Mérida (men det ar en annan historia som kommer snart, kraftan Freud lyckades dock bidraga med en del mekar-tips da bussen skulle repareras).
Transport runt dessa bredgrader sker uteslutande med bil, bensin kostar 70 bolivares/liter (med den officiella, daliga vaxelkursen motsvarar detta ca 2 SEK, med svarta-marknad kurs = 1,40 SEK). Sen ar det forvisso ratt lognaktigt att saga ”med bil” da det inte ar bilar i vanligt europeisk mening (och inget javla gnall om att jag inte skall jamfora och yadayada, har jamfores det friskt, alltid, standigt och hela tiden!). Istallet ar det vid inkop av bilar, viktigt att titta efter foljande saker:
* Bilstereo; den normala ljudvolymen skall vara tillrackligt hog for att man nar man passerad parkerade bilar, startar bilalarmet (observera att det i Venezuela endast finns en typ av billarm, alla bilar later saledes likadant).
* Bilalarm; helst ett tillrackligt kansligt for att ga igang bara man tittar pa bilen men bara en passerande bilstereo pa hjul kan starta den ar det lugnt.
* Rost; rost ar bra, fint, vackert och av godo for det estetiska intrycket.
* Tuta; denna skall klara av att ga varm minst 100 ggr per dag (det ar mycket enklare att bara tuta nar man kommer till en korsning, da slipper man sakta ner och titta).
* Bensinekonomi; att dra 3 liter milen ar nastan tillrackligt, men 4 ar battre.
* Krimskrams; ett kors i framrutan garanterar ett langt virilt liv (Jesus at alla! Traffade forresten Jesus ute pa krogen i fredags, vi drog och lyssnade pa metal och sankte ol, harlig kille).
Det ar dock valdigt charmigt med musiken, och tja, tutandet ar lika harligt. Tutar nagon i Sverige svarar det i princip till att forklara krig, alternativt erbjuda en dodlig duell med tva rostiga smorknivar. Tutar man inte har ar man dum i hvuudet, BASTA!
(poangen med hela det har inlagget var att jag skulle visa lite charmiga bilder av bilar men eftersom internet inte riktigt uppfunnits i Venezuela an sa far det vanta, kan inte tanka upp natt pa blogger)
