Resnacke

Jo det dar med att skriva stora epos och annat nar man ar ute och resar blir det ju lite sisadar med… Inte for att jag inte vill, nejnej, viljan finns. Mycket. Men for att omstandigheter satter en i situationer utan dator, med lagt blodsocker, med administrativt clowneri (”oh va? nej, vi har ingen vaxel pa nagra pengar alls”, ”nej, nu stanger vi tidigt, utan att beratta det for nagon, hihi!”) och annat kul.

Sen aker man ofta buss, lyxiga stalpjasser med stora saten, tv, plastbrickor med mat och iskallt rodtjut och sa vaknar man helt plotsligt upp, vrider pa huvudet och inser att nacken later som en gammal rostig grind.

Hjalp!

Bilen

Jo, det ar sant. Har hyrt en bil. En liten javel. En golf (en exakt likadan modell som jag krockade med i Caracas, Venezuela). Men nu skall jag ut i oknen med den, sa nan motande trafik blir det inte tal om. Istallet massiva hal i vagen och grus/sand (borde hyrt en 4×4 istallet men nej, det blir ball med golfen, fran och med nu kand som ”silverpilen”). Sen ar det ju oken och sa, sa sol finns dar ocksa. Mycket sol. Men den har aircondition, och det ar ju fint.

Sa kontentan ar foljande; jag skall kora en liten javla bil genom en oken, for att smaka pa lite vin (som ar sjukt speciellt eftersom det odlas hogt upp, jattehogt upp…), hojden av mogenhet (nej, inte mognad, det ar INTE samma sak).

Kalas

Gaffeln

Ja, jag har alltsa en ratt rolig historia om en gaffel men det skiter sig varje gang jag skall skriva ner den! Nagon javla gang borde det ju lyckas tycker man men nej, gaffeln far ni inte hora om. Inte an i alla fall…

Och sa en bild pa en gaffel: NEJ just det, det har med att uploada bilder gar bara nar nan idiot pa blogger INTE satt kaffe i vrangstrupen/vaknat upp ur bakfylla/ramlat humoristiskt i en valdigt brant trappa.

OmFgRoFl!

Kraftwerk ja, det ar skiten. Framforallt nar man under gardagen med nod undslapp ett ensamt ode inuti en karps mage… da ar det skont med lite lugn, okomplicerad tysk synt. Var saledes i en park. Med trad, stenar, sma japanska statyer och san skit. Dar fanns det en sjo, i sjon fanns dar karpar. Och vi pratar inte vilka karpar som helst, de var stora som mina lar… jag overdriver verkligen inte. Kraftan Freud var bakfull och satte en halv Bloody Mary i halsen vid anblicken av dessa bestar. Sen sprang han och gomde sig bland bonzai-trad med ursakten att han skulle trana kendo (tank er det, en krafta i kendo-rustning, sjukt gay).

Till andra nyheter hor det faktum att jag bott en kvall pa hotell. Mycket trevligt, mest for att jag fatt anvanda en RIKTIG handduk™. Alltsa en tyganordning i frotté. Ta nu inte detta som att jag inte duschat pa 5 veckor, det har jag. Men istallet for en mjuk, foljsam, vacker (vad finns det fler for adjektiv som beskriver en handduk?) och nastan sexig handduk har jag anvant en s.k. rese-handduk. Det lat sa himla bra i affaren. En fraknig saljare tjatade om hur lite den vagde, hur snabbt den torkade och framforallt om hur lite plats den tog… Allt stamde klart, han glomde bara namna att det egentligen inte var en handduk utan en linsduk i handduks-storlek (en san dar syntetlapp att torka kameror, glasogon och datorskarmar med). Sa jag har onekligen kant mig lite lurad dar jag statt i massa olika dushar och torkat mig med mitt stora, smarta, latta, snabbtorkande linsskydd… Sci-Fi!

”HELVETE! Vi glomde handdukar… Fan pojkar, lite battre planering kunde ni val klarat av. KUKEN! Ja, da far vi val aka hem och hamta dem da, men ikvall blir det INGEN javla efterrat efter maten!”

Nu skall jag ga och klippa mig. Over och ut!

Prata hogre, jag hor dig namligen inte, du pratar for hogt!

Jo, det ar bra att prata hogt, framforallt nar man ar pa offentliga platser, typ internetcafé. Aven skont att hora att du pratar med din pappa, och att han ar naken!

Festligt!

FLER punkter: …

Jag har INGEN aning om vad som hant i varlden under de senaste 4 veckorna. Det kanns ju sadar. Jag kommer kanske hem till hemlandet om ett par veckor och sa har man flytat huvudstaden, infort krav pa att man maste ga i traditionellt tyska drakter och infort kaviar med banansmak (mjo, ok da. Har lite koll pa vad som hander hemma, men det ar fan inte mycket).

Sen skulle dar var en fin bild har, men det fick jag inte for blogger… Men som sagt, annars en fin bild pa ”forgivna bilar i tra”, kanske om en stund!

…

Jo, idag kom jag hem 08:15. Det kandes ju bra, eller natt. Sa ni kan val ga och lasa en annan blogg eller sa sa aterkommer jag om ett par ar nar jag hamtat mig fran livet!

”Amen jag vill sova, slapp mig for fan!”

Las mig inte!

Detta blir 6 gangen jag paborjar ett inlagg men det vill sig fortfarande inte riktigt. Sitter mest med ett fult head-set fasthaftat i pannan och tittar mig lite nervost omkring. Det ar ju som sa att det skall bloggas pa internetcafé. Inte for att jag har nagon anledning att forvanta att nagon sitter bakom och vantar pa att jag skall surfa in pa nagon fin porrssida eller sa (annars ar manga av caféerna har bar pa att lite hastigt och lustigt blockera porriga sidor som www.sydsvenskan.se och sjukligt snuskiga www.politiken.dk). Men lastFm ar fint. Da kan man helt plotsligt hora musik fran svunna tider eller bara musik man inte hort pa en manad. Det ar fint. Poesi liksom. Idag ar jag trott, det blir latt sa i stora staden. Man gar ut och kommer hem typ 7 varje javla kvall (morgon!) for att sen sova 5 timmar och raggla upp for att hitta mat. Mycket av det resande livet handlar om att hitta mat. I alla fall for mig, men jag ar ju kand som naturens storsta atare. Ikvall da jag borde korka upp en flaska fint rodvin och sen lasa en ”god” javla bok, istallet kommer jag formodligen dricka ol med britter, moget.

Det har inlagget ar sa javla poanglost att jag blir morkradd!

”Hey! Jag ar glad i mat! Och sa gillar jag rugby ocksa, stora man som dundrar i varandra sa att ryggraderna knakar, att de har lustiga tyghjalmar ar ocksa ratt fint!”

Rule… what?

Det har med britter ar ratt roligt. De har valdigt labil hy, ar ofta inte speciellt vackra och har extremt dalig hallning. Trots alla dessa tillkortakommanden ar de ofta valdigt, valdigt glada. De slanger sig med roliga fraser(”Hey, they should create a shitfaced book instead of facebook, should be easier to logg in and only have a keyboard containing 4 phrases; I love u, marry me, i focking hate u, grand”, ”Baseball is GAY!”) och haller garna lada lite overallt.

Sen blir de valdigt imponerade om man, lite pa lyran, forsoker fa en argentinsk servitor med lustig mustasch, att lara en fotbolls-sanger infor den stora matchen mot Chile, nar man gor det pa Spanska (om spanskan ar korrekt eller vacker hor inte hit).

Britter, det nya svarta!

Den stora dagen

Det har med att vara lite dagen efter ar trevligt. Man vaknar kanske sent, lyssnar pa ett par latar som fyller en med hopp om en fin framtid eller med mysigt hat, i bada fallen blir man nojd. Man ater ett par bitar mat som smakar bra samtidigt som man lite nonchalant nynnar pa lite Coltrane (namedroppin, but of course). Sen kanske man tar en promenad, med latta steg hoppar man over sondriga gatstenar, svavar forbi sma man med langsam gangstil och kvinnor med roda paraplyer. Det regnar kanske och man blir lite vat i haret. Man tittar sig lite omkring, kanner av omgivningarna, passerar, inom 2 kvarter, 6 olika garage som ar inbakade mellan bostadshus, affarer, nedlagda kontor och kiosker. De flesta garagen har fargglada skyltar med billiga priser och tittar man in skramlar en liten ”bil-hiss” till, samtidigt som en bil forsvinner ner till en osynlig vaning.
Kanske koper man en tidning pa ett sprak man inte riktigt forstar och slanger i sig ett par croissanter samtidigt som man forsoker se viktig ut (inte som sag en statsminister, snarare som en allmant bildad person). Man betalar, tycker kanske till och med att man dricksar mer an vad man behovt men njuter av det och lamnar cafét med de gron-skrikande vaggarna for att ater stovla omkring i staden. Man stotter ihop med en dansk, inser att det ej kravs med an en manad for att forr sa bekvama sprak nu kanns frammande, men likval pratar man ledigt om vattenfall, sakerhet och ol.

”Om jag borde forklara mig… Nej det tycker jag inte behovs! Det kanns lite val 90-tal det har med forklaringar!”